Föräldrar!
Idag är det morsdag, grattis alla föräldrar! Speciellt till dig mamma !
Det jag kommer skriva i detta inlägg är dock inte bara till dig, utan till er mina underbara föräldrar!
Till Mamma och Pappa!
Jag vet att det inte har varit lätt att ha mig som dotter, stunder där ni stod handfallna utan att veta
hur ni skulle nå fram till mig. Jag hade stängt av och jag släppte inte in er. Det ni ska
veta är att jag ALLTID visste vart ni fanns!
Även om jag inte visade det, ni har gett mig en underbar, kärleksfull start i livet och
mina psykiska problem beror inte på er!!!
Ni har gett mig allt ett barn kan önska sig och många skulle avundas det vi har i vår familj.
Nu som vuxen ser jag tillbaka på allt jag tvingat er att gå igenom, det va inte
meningen, jag mådde så dåligt att jag inte kunde förstå vad jag gjorde mot er!
Jag är ledsen för det och tackar er för att ni aldrig lämnat min sida!
När jag inte orkat kämpa för mina rättigheter har ni funnits där och slagits för att jag ska få
den hjälp jag förtjänar!
Ni lyfter upp mig och berättar vad stolta ni är över mig, även när jag känner att jag inte förtjänar det.
Ni har alltid funits där, ni har alltid älskat mig och aldrig gett upp hoppet!
Ni betyder ALLT för mig!!
När jag tänker på hur mycket jag älskar er blir kroppen så full med kärlek att jag nästan spricker!
Ni ska veta hur mycket ni har hjälpt mig och jag önskar att alla
kunde ha så underbara föräldrar som ni!
Ni lyfter mig som ingen annan kan!
Jag älskar er och ni är helt enkelt
BÄST!!!!!
Ni är fantastiska!!!
Jessi 25
I lördags va vi och firade jessi! Hon fyllde 25 och det va verkligen en underbar kväll! Erik åkte buss till Kristinehamn på förmiddagen för att kolla cruising. Jag åkte senare, efter bus med Åsa, Ellen och Spock :) De behövde det (Jax) så vi kunde ha lite lugn och ro ;P Det fungerade bra!
Vi blev bjudna på jätte god mat, grillat med hasselbackspotatis och sallad. Släkten var där och några vänner till Jessi. Stundtals gick jag undan eller tränade med hundarna, har svårt med för mycket folk även om jag känner dem <3 Det kan vara skönt att dra sig undan några minuter, handlar absolut inte om människorna runt mig!
Efter maten va det dags för lite lekar! Vi delade upp i två lag och körde Femkamp, ett färdigt spel :) VA jätte roligt !
Släkten, dock va inte kusinerna med <3
Underbara vänner till Jessi <3 Vet hur mycket de betyder för henne :)
Jessi och mamma tävlar :)
Robin och Fredrik sprang förfullt!
Helene i full fart!
Mia och Robin fick äran att ha hatten!
De va så söta! Sen va det bara att försöka pricka med de små bollarna :)
Båda lagen var jätte duktiga ! Ett spel jag verkligen rekommenderar !
Tack för en underbar kväll!!!
Älskade syster <3
Från hjärtat!
Jag va så rädd innan jag skrev det förra inlägget. Vad kommer folk att tycka? Kommer de döma mig? Jag har blivit dömd många gånger pga min psykiska ohälsa, ord som har sårat så fruktansvärt mycket.
När jag har läst era kommentarer fylls hjärtat med kärlek, jag får tårar i ögonen när jag läser det ni har lagt ner tid för att skriva. Jag har väldigt svårt att ta till mig positiva saker om mig själv fast jag försöker få in varje ord som ni har skrivit!
Mitt mående hoppar upp och ner, jag visar oftast inte hur jag egentligen mår. Men nu vet ni, nu förstår ni varför jag ibland drar mig undan. Inte orkar ses. Jag får ångest när det är för mycket ljud, människor, stimm men allt det är lättare att hantera när mina hundar är med. Då hamnar inte fokus på mig utan mer på dem!
Som jag skrev i mitt förra inlägg, Algot har varit min räddande ängel. Utan honom vet jag inte alls vart jag hade varit idag. Hundarna dömmer aldrig, de struntar i hur jag ser ut och om jag har riktigt dåliga dagar. När tårarna rinner och paniken sprider sig i kroppen finns de där, slickar mina tårar och lägger sig riktigt nära. Det ger en trygghet som ingen människa kan ge. Så villkorslöst och underbart!
Det finns så mycket att skriva om men det blir inte idag. Hur resan har varit, de tuffaste stunderna, det jag ångrar, processen framåt och hur jag utvecklas som person. Att arbeta med mig själv är det tuffaste och energitömmande jag gjort. När man föraktar sig själv, skäms över sig själv, hur ska man hitta tillbaka till att älska sig själv?
Jag är långt ifrån att älska mig själv, därför är det svårt att ta tillsig av den kärlek jag får.
Jag vill verkligen TACKA er !!!
För erat stöd, för eran omtanke och för att ni inte dömer mig!!!
Den nakna sanningen!
Detta är ett svårt inlägg att skriva och just nu vet jag inte om jag kommer publicera det. Det har varit svåra år för mig och jag har hela tiden skämts för hur allt blev.
Jag fick diabetes 2007 när jag började på Universitetet och redan innan det hade jag det jobbigt psykiskt, kom redan i tonåren. Detta gjorde inte saken bättre, jag kämpade på och avslutade min studier och tryckte bort allt det som var jobbigt. Minns att jag va långt nere redan då. Sen fick jag jobb i Säffle som lärare, orkade ingenting efter jobbet och jag mådde inte bra. När jag slutade där va det jobbigt men började på en förskola i Kil. Jag trivdes jätte bra och gick in i rollen som pedagog. Hemma däremot va jag helt slut och orkade ingenting. Jag mådde fruktansvärt dåligt och diabetesen krånglade. Jag va sjuk mycket med förkylningar, magsjuka , vinterkräksjuka osv. När "min" tjänst skulle ut och bli fast hoppades jag att ja skulle få den. Jag väntade på svar och ville verkligen stanna. Jag va inte sjuk lika ofta och trivdes jätte bra.
En dag när jag bytte blöja på ett barn kom chefen och jag frågade hur det gick med tjänsten.. Fick till svar:
"Kils kommun vill inte anställa dig för du har varit sjuk för mycket" "Du är utesluten"
Tårarna började rinna och jag kände hur ångesten växte inom mig men fick bita ihop! Jag blev helt knäckt av detta och minns ft hur mina kollegor kämpade för att jag skulle vara kvar. Även föräldrar ville att jag skulle stanna. Jag jobbade vidare där men hade tappat suget, va ledsen och det gjorde så ont när de intervjuade andra.
Det krossade mig, slog mig ner på knäna och jag visste inte hur jag skulle kunna stå upp.
Jag hatade mig själv, föraktade och skämdes för att de inte ville ha mig, att jag va värdelös och allt va så fruktansvärt mörkt.
Jag hade redan kontakt med allmänpsyk och fick gå dit oftare, greja med tabletter och jag blev sjukskriven. Jag ville ingenting, svarade inte i telefon, ville knappt träffa någon.. Min räddning på dagarna va Algot. Han gjorde att jag kom ut annars hade jag bara legat i sängen. Allt som annars kändes lätt och roligt va jobbigt och ångestladdat. Jag skuldbelagde mig själv, hatade att jag va "svag" och skämdes så fruktansvärt mycket.
Jag har sen tonåren haft ett självskadebeetende och detta förvärrades mycket denna punkt. Va lika illa om inte värre som när jag kom in till allmänpsyk.
Jag har varit sjukskriven i över 2 år och jag ser framstegen som jag har gjort med hjälp av tabletter, samtal, familj, KBT, hundarna och vänner. Erik är det största stödet och jag förstår inte hur han orkade/orkar.
Idag har jag börjat arbetsträna på ett hunddagis, vilket jag trivs jätte bra med men är fruktansvärt rädd för framtiden.. Vem skulle någonsin vilja anställa mig? Jag som är så värdelös.
Idag mår jag bättre men i perioder är det sämre igen, idag är en sån dag. När jag inte vill, orkar eller bryr mig om något. När tårarna bara vill rinna och känslan att vilja krypa ihop till en boll och bara försvinna en stund.
Detta är bara kort om denna perioden av mitt liv, finns så mycket inga vet. Erik brukar säga att jag tar på mig en mask utanför hemmet, där ingen ser mitt inre. Fast när jag kommer innanför dörren försvinner masken och Erik får se den nakna sanningen.
Det går framåt och det är det viktigaste även om vissa dagar är fruktansvärt mörka. Jag har hört så mycket ord dessa år som har gjort mig ledsen och sett ner på mig själv ännu mer. Att man är "lat" , svag och att man borde dölja vissa delar. Jag tänker inte dölja något längre, se ner på mig om ni vill! Detta är jag och mitt liv, inget jag kan förändra.. Bara kolla framåt och fortsätta arbeta med mig själv!
Duktiga hundar !
Det gick jätte bra i måndags på agilitytävlingen med Jax. Han va lugn, blev inte uppstressad av att de andra sprang. Sen va ju allt kul och han ville hälsa på alla ! En annan hund gjorde lekinviter när vi satt och kollade, Jax ville gärna acceptera men fick inte ;P
Stolt över Malin och Dee som inte tränat på hur längesom helst, de tog sig runt !! Blev såå glad för deras skull!!
Annars har veckan varit ganska lugn, hade träning i Tisdags som vi brukar ha på måndagar. Det är jag som "leder" den och hittar på olika aktiviteter. Jag är inte instruktör och det poängterar jag ofta men komma med förslag och egna sätt kan jag. Målet med måndagsträffarna är att vi samlas utan krav och tränar tillsammans på den nivå vi är på. Det har blivit mycket uppskattat och det är jag glad för! Det ger mig energi!
Påtal om energi så har det varit dåligt med det den senaste tiden, känner mig sliten och orkeslös. Fast igår tog vi en långpromenad med Malin/Dee och Åsa/Ellen och Spock. Det va mysigt ! Fick tvinga Algot att gå den stunden han får haha, han vill gärna åka barnvagn ;P
Jax och Dee, som ni förstår är detta taget för några månader sen ;P
Spock, en av de absoluta favoriterna !
Lott va också med, har haft henne lite oftare nu, hon är så mysig!
Idag har vi tagit det ganska lugnt och det behövs ibland :) Va ute och tränade lite med dem förut. De va väldigt duktiga ;P
Jax !
Jax växer så det knackar, han är en pigg och glad kille :) Just nu tränar vi tricks och allmänlydnad en del. Agility har vi inte börjat med än men det är på gång. Han är väldigt lättlärd och positiv till att vara tillags, mycket energi i kroppen :)
Han har alltid undvikt vatten men nu efter att det va så varmt har det släppt väldigt mycket. Han springer ut efter bollar och är inte feg längre ;P Han har dock inte simmat speciellt långt ännu men det kommer nog :)
Idag ska vi till Forshaga och titta på Inoff Agilityträning, Kommer vara bra träning för Jax. Algot får stanna hemma för han blir lätt stressad när det är så mycket. Vill inte utsätta honom för det <3
Ska blir roligt att titta på speciellt när man känner/känner igen många som ska starta. Speciellt Malin och Dee såklart ;P
Ska bli spännande att se hur det går när han ska se andra springa ;P Ska ta med renost till honom ifall han skulle skälla på dem ;P
Nu ska jag snart hämta Malin och Dee så ska vi åka och träna en kortis :) Är trött men kanske går bra ändå ;P
Mysig helg !
Denna helgen har varit jätte bra! Igår va vi i Karlskoga hos Madde och Magnus, lika roligt och mysigt som alltid. Även om vi inte ses så ofta är det alltid lika lätt att umgås ! Äkta vänner <3 Vi grillade, busade med Julia och william (så underbara) . Sen kollade vi på eurovision en stund, hade det mest i bakgrunden samtidigt som vi spelade kort ;P Det blev mycket skratt och tårar pga skratten :)
Detta är ett väldigt gammalt kort ;P Tiden har verkligen flygit iväg, det märkte vi när vi kollade på bilderna från Turkiet 2009 ;P
När vi var i Karlskoga så fick Algot vara hos Jens, Åsa, Ellen och Spock. De mötte oss ute när vi kom hem på kvällen. Han va en lycklig liten prick ;P Han hade haft det så bra ! Jax va hos Jessi, Robin , Wille och katterna. Han sov över där och skötte sig jätte bra !! Idag kom de till KD för att lämna jax och vi skulle umgås en stund. Så vi åkte till Bergvik där vi hittade en heldel, både kläder och skor. Vi åt lunch tillsammans och det va så roligt att Wille inte va blyg alls! Är så roligt att träffa dem! Tror att vi alla hade ångest över shoppingrundan, även om det va bra saker vi köpte :)
Helgen har helt enkelt varit väldigt bra :) Den avslutades med bus för hundarna, Jax, Dee och Spock. Algot va också med men hade en egen boll som han fick springa korta sträckor efter, sen låg han och tuggade på den.
Här kommer en bild som Jessi tog på killarna, Jax gick brevid Wille hela tiden ;P
Tack för en mysig helg !!!!
Algot <3
Har inte skrivit här på väldigt länge, är trist men ska försöka komma igång. Anledningen till det är att jag gått tillbaka och det är intressant och roligt att läsa. Det har såklart hänt en hel del, hälften minns jag knappt ;P Kan ge en uppdatering om Algot:
- Inflammationen i ländryggen är bättre men inte borta. Det går åt rätt håll.
- Skellettet ser också lite tätare ut men inte helt bra, men där går det också åt rätt håll!
Jag va glad efter att fått veta detta, vi tog även blodprov som vanligt och jag funderade inte så mycket på det. Sen ringde hon och provsvaren va inte bra, sämre än någonsin.
- Han tar inte upp proteiner.. va väldigt lågt. Det va något mer test som inte var bra, minns inte vad det va.
Nu finns det några alternativ eftersom han inte har diaree längre. Prova massa olika foder (Testat massor) , Ge starka mediciner eller operera och koll tarmen. Just nu testar jag foder, men tror tyvärr inte så mkt på det :( Blir nog operation om värderna inte går upp <3
Min vackra pojke!
Han har energi men det märks att han blir väldigt trött snabbt och vilar mer än förut. Har med honom på så mycket jag kan, vill ha med honom jämnt men vet att det inte fungerar just nu. Har iallafall en lösning då han inte får gå mycket och inte orkar som förr. Det fungerar väldigt bra och han älskar den.
Är så glad att han är lugn och trygg i vagnen,så att han kan följa med så mkt som möjligt. Han vill helst åka hela tiden men det får han inte. När jag åker iväg med Jax får jag ofta dåligt samvete men vet innerst inne att Algot har det bättre hemma hos Erik så han får vila ordentligt!
Det är jobbigt när ens hund är sjuk men ibland får han busa lite också, som imorse så fick han leka med bollen i koppel :)
Jag hoppas att allt kommer bli bra och att han får ett friare liv igen <3 Inte som förr med Agility och massa konditionsträning utan få gå långa promenader, springa i skogen och med sina kompisar :)
