Våra liv har förändrats!!

Jag har tidigare varit sjukskriven i över 2 år. Det har varit en hemsk resa.. som i slutändan har gett mig mycket! I Februari började jag arbetsträna på ett hunddagis och det va självklart väldigt nervöst. Va mycket ångest innan jag kände mig tryggare i utformningen av dagarna och tillsammans med de som jobbade där. Började långsamt, 9 timmar i veckan. Det va tur att jag fick den stöttningen av arbetsförmedlingen ovh försäkringskassan att allt gick i min takt! Ingen press eller stress på mig från deras sida!
Det är pga att det är ett jobb med fasta rutiner, bra upplägg, inte stress på det sättet och att det är hundar som förgyller mina dagar.När jag började arbetsträna förändrades det för pojkarna också, de va själva 3 förmiddagar i veckan från 7.20 - 11.10. De har verkligen varit jätte duktiga och det märks att de sovit så som de sträckte på sig när jag kom hem!
Efter vissa omständigheter då jag va nära att ge upp, bestämde jag mig för att kämpa och arbeta för att nå dit jag vill. Det kanske låter enkelt men med depression och ångest är ingenting enkelt. Det är svårt att förklara det som händer i kroppen, vilka spärrar det ger och även om man har viljan finns ofta inte orken!
Nu efter längre tid har jag börjat öka min tid, först med 8- 11 , fem dagar i veckan. Det kändes stressigt att varje dag hitta på något större med hundarna direkt när jag kom hem. Kände att de behövde mer än jag kunde ge dem just då. Nu har jag kommit upp i 50%, jobbar 9-15 , fyra dagar i veckan. Kommer att vara ledig på onsdagar om inget annat bestämts.
Nu kom den stora förändringen för mina pojkar, de fick börja följa med till jobbet! De har fått en egen box där de har en varsin fotölj. Jax är väldigt lugn i boxen och det är skönt. Algot är också lugn tills han hör mig!! Då piper han lite men inget mer än så! Så nu ser deras dagar ut såhär:
- Innan jobbet hittar vi på någon aktivitet. (Imorgon blir det bus för Jax och lite lunkande lös för Algot)
- Kissas innan jobbet.
- Vila i boxen
- Kl 10, kortare promenad. De får göra sina behov, ibland tränar vi i hagen.
- De får mat vid 11.
- Min lunchrast så tar vi längre promenad, träning eller lite bus (jag överanstränger inte Algot, när jag skriver bus så får Algot ta bollen på 1-2 metershåll medan Jax får springa).
De är ute till 12 ungefär sen får de vila i boxen och sen slutar jag 15.
Det känns väldigt bra och jag kan känna ett lugn efter jobbet, vi har alla varit aktiva! Är stolt över mina killar som tagit denna ändring såå bra!
Gammal bild som ni ser :)
Jag är inte bara stolt över dem utan också över MIG!! Att jag inte gett upp även om jag mått dåligt, att jag har kommit så långt under denna tid. Jag har mycket kvar och kommer aldrig bli helt kvitt den psykiskaohälsan, min diabetes eller mage, MEN jag kommer heller inte ge upp!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0