lillirose

Vi pratade om det igår, hur man förändras, utvecklas och faller tillbaka. Jag har sedan tonåren haft problematik med psyket men det blev värre med åren.

Jag försöker minnas vem jag var innan jag föll ner i mörkret. Jag läser på bloggen, ser tillbaka och ser stora skillnader. Jag gjorde så mycket och hade en annan energi. När jag mådde som sämst fanns inte Malin kvar.. va som någon slet ut den jag var för att ersätta det med ett skal. Ville inget, orkade inget och drog mig undan i min egen bubbla. Fanns vänner som under denna tiden sakta men säkert försvann, jag kunde inte finnas där som förr och då va jag inte lika viktig. De som stannade finns kvar än idag och jag älskar dem!! Skulle gå igenom eld för dem!!

När jag va som sämst gick jag hos en kurator, hon sa att hon inte kunde hjälpa mig mer och att jag behövde en annan typ av vård. Jag vet idag att Psykakuten inte ger långvarig hjälp men det va dit jag ringde när jag behövde hjälp som mest. Det samtalet knäckte mig, jag orkade inte kriga eller bry mig längre. 

Viktiga delen av samtalet: 

- Vill du ta livet av dig? 

- Nej men jag vet inte hur jag ska orka leva. (Jag)

- Då får du höra av dig när du vill ta livet av dig.

 

Är det så det ska vara? Säger inte att alla är såna men det gjorde så ont, hela jag va i panik och jag slogs ner totalt. Jag har tur som har familj som stöttar mig. De kunde kriga för mig och tillslut hamnade jag på Allmänpsyk. Där fick jag träffa en sköterska, göra tester, fylla i papper och få mediciner. Jag fick mot depression, ångest och sömnen. Fick också papper om ADHD som också knäckte mig.. Jag kunde väl inte ha det ??? Jag är inte impulsiv, inte överaktiv osv. Dock läste jag om nyare forskning som handlade om ADHD inriktat mot kvinnor vilket stämde väldigt bra. Vet fortfarande inte om jag har ADHD men äter mediciner för det. Som en sköterska sa:

" All den rastlösheten, oron, aktiva delen behöver inte märkas på utsidan"

I mitt huvud går det alltid mycket tankar.. rörigt och jävligt. Arbetar med det varje dag. Mer om det någon annangång.

Som jag började skriva.. jag tappade mig själv, började äta massa tabletter och va mycket förvirrad. Idag vet jag inte riktigt vem jag är.. Jag saknar den gamla Malin satidigt som jag inte kan relatera till henne längre.. Va sålängesedan.. Jag äter tabletter för att stabilisera humöret, så att jag inte sjunker alltför djupt men heller inte alltför högt. De fungerar bra men många gånger har jag svårt att känna lyckan, glädjen och att vara allmänt positiv. De har gjort mig gott men samtidigt tagit ifrån mig delar av mig själv. Men jag fungerade inte som människa utan dem.. Så vad finns det att välja på?

Finns så mycket att skriva men just nu tog orken slut. Jag vill att ni ska lyssna på en låt.. lyssna på texten.. Den stämde in på olika sätt.

 

 

 

Tänk på att ALLA människor har sina problem, sin ryggsäck, döm inte !!