trött och sliten

Så känner jag mig just nu. Vill bara sova och sova och sova. Men det funkar ju inte så... Är mycket med matematiken, försöker att hänga med så mycket som det bara går. Känns inte som jag har fattat riktigt vad som har hänt i livet. Det kommer ikapp nu, det känns konstigt. Känns som om jag endast kan vara helt trygg här hemma, för Erik vet. Jag måste hela tiden dölja när jag gör något annat. Jag skäms, jag vill inte se det längre , jag vill inte veta av det men det finns kvar, det syns så tydligt. Känns som om jag går i en bubbla, jag är inte som jag var förut. Är inte på samma sätt. Jag försöker att hitta tillbaka till Malin, men jag finner henne inte. Hon är borta och det med blandade känslor. Vill inte ha alla dessa måsten , vill inte behöva ha hjälpmedel för att leva och må hyfsat bra! Men det måste jag, i alla dess former. Jag försöker att se framåt , på alla mål i livet. Men jag kan inte, ser endast dag för dag, vecka för vecka. Idag i skolan pratade vi om bröllop och barn, har alltid velat haft det, men jag har inte den synen så långt fram. Jag orkar inte se så långt fram. Jag förösker att leva nu. Tyvärr känns det som jag flyr ifrån problemen. Jag vill inte se sanningen för den gör så fruktansvärt ont, jag ljuger nog hellre för mig själv...




Om jag bara kunde..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0