det blir bara värre..
Tack vännen <3 Jag finns här för dig också, om du känner att du behöver en hjälpande hand och några värmande ord. Du är en högt värdesatt vän <3
Hej igen, klart vi kan hålla kontakten tkr precis samma som dig att man behöver ngn att prata med om hur det känns att leva med diabetes för det är ju inte direkt ngt "tillfällig" sjukdom utan en permanent.
Hur känner du dig när du slrev "orkar inte gå upp på morgonen" är det som för mig när jag hade det tufft? jag orkade knappt vakna och när jag vaknade hoppades jag att jag drömt allt det dåliga men insåg sen att det inte var så, jag mådde skit dåligt!
kände mig helt vilsen i mig själv och i huvudet "/
Känndes som att ingen förstod mig, ingen orkade lyssna på mig när jag sa - jag mår inte bra jag är alldeles snurrig i huvudet igen, när blir det bra?!
och tillslut säger dom - det är bra, du bara inbillar dig .. kanske less och höra mig men dom förstod ju inte hur tufft det känns att vakna varenda morgon och veta att man inte kmr våga görsa massa saker som man i vanligt fall hade gjort.
Man vet att diabetesen kmr bestämma över en..
Men nu ska jag ändrade på det, jag ska utmana den eftersom jag vet att det är diabetesspökerna i huvudet som spökar, jag ska puscha mig själv att våga.
Som idag för 1 timme sen hade jag 20 i blodsocker, åt pizza till middag och tog för lite insulin, jag stack då 2 enheter för 1 timme sen och for och sprang en bit och känner nu och vet att det har gått ner! :)
Hoppas det börjar ordna sig för dig och att du hittar viljan, för vill man så kan man! :)
Hoppas vi kan hålla kontakten!
Kram Josse :)
