det värsta som kunde hända...men tur i oturen...
Har varit hemma hos Malin och haft en mysig filmkväll och suttit och pratat med tända ljus och en bra film :) När jag kom hem till henne låg jag på över 20 i socker och då gjorde jag som läkaren hade sagt, tog extra insulin och åt en apelsin ! allt var lugnt , gick ner till 6,2 som är exemplariskt eftersom ett blodsocker ska ligga mellan 5-7 ! Jag skrev till Erik och frågade vad han gjorde, han var på flygfältet med några kompisar och jag hade ingen nyckel hem så jag tog en extra bit hem och gick där med min mp3 och mina söta termobyxor... var jätte skönt , jag berättade för erik vilken väg jag gick.. och vi skulle mötas på macken för han skulle tanka.. ! Sen kände jag mig yr, riktigt konstig.. Min blodsockermätare fungerar inte alltid när det är kallt men tillsist fick jag igång den, då låg jag på 1,8 och försökte gå lite till medan jag letade efter druvsockret.... tyvärr hittade jag det inte i de tillståndet... (hjärnan stängs av utan socker tillslut hamnar man i koma, man blir konstig i handlande och tänkande) Jag gick ungefär 50 meter , sen försökte jag få tag på erik ... han hörde inte smset jag skickade... det blev bara värre med sockret , lyckades kolla en gång till och då låg jag på 1,5 så det gick snabbt neråt... Jag satt på bänken och grät... försökte skala en apelsin men jag kunde inte göra det... fingrarna lyssnade och huvudet fattade inte riktigt hur man gjorde.... Tur för mig har jag en pojkvän som har varit med mig sen jag fick diabetesen , han åkte och kollade efter mig eftersom han visste vilken väg jag gick... han och tommy kom med bilarna.. jag minns att de tutade på mig... när jag inte svarade kom erik springande... Jag var helr borta , bara grät och pulsen gick i 180 och jag skakade som ett asplöv... Erik fattade snabbt vad det var ... han skalade fort apelsinen och matade mig, sedan hittade han druvsockret och försökte hålla mig vaken... har små minnesluckor av hur det gick till men jag minns att det var svårt att tugga , svårt att andas , svårt att sitta.. Tillslut fick erik upp mig när jag hade ätit och han hjälpte mig till bilen....
Nu är jag hemma men om Erik inte hade kommit hade jag legat kvar där i snön och sakta men säkert hamnat i sockerkoma... Hur tackar man en pojkvän som precis räddat mig från att sväva i fara?
Nu är jag hemma men om Erik inte hade kommit hade jag legat kvar där i snön och sakta men säkert hamnat i sockerkoma... Hur tackar man en pojkvän som precis räddat mig från att sväva i fara?
Kommentarer
Postat av: sara
Åh herregud malin..fan va läskigt. Vilken otrolig tur att du berättade för E vart du gick.. En stor bukett rosor är han värd gubben din. Har väl inga bra tips för diabetes, men ett förslag är att du har ett pkt med druvsocker i fickan på jackan så du lätt når dom när det krisar.. krya på dig gumman. kram
Trackback
