Våra liv har förändrats!!
Jag har tidigare varit sjukskriven i över 2 år. Det har varit en hemsk resa.. som i slutändan har gett mig mycket! I Februari började jag arbetsträna på ett hunddagis och det va självklart väldigt nervöst. Va mycket ångest innan jag kände mig tryggare i utformningen av dagarna och tillsammans med de som jobbade där. Började långsamt, 9 timmar i veckan. Det va tur att jag fick den stöttningen av arbetsförmedlingen ovh försäkringskassan att allt gick i min takt! Ingen press eller stress på mig från deras sida!
Det är pga att det är ett jobb med fasta rutiner, bra upplägg, inte stress på det sättet och att det är hundar som förgyller mina dagar.När jag började arbetsträna förändrades det för pojkarna också, de va själva 3 förmiddagar i veckan från 7.20 - 11.10. De har verkligen varit jätte duktiga och det märks att de sovit så som de sträckte på sig när jag kom hem!
Efter vissa omständigheter då jag va nära att ge upp, bestämde jag mig för att kämpa och arbeta för att nå dit jag vill. Det kanske låter enkelt men med depression och ångest är ingenting enkelt. Det är svårt att förklara det som händer i kroppen, vilka spärrar det ger och även om man har viljan finns ofta inte orken!
Nu efter längre tid har jag börjat öka min tid, först med 8- 11 , fem dagar i veckan. Det kändes stressigt att varje dag hitta på något större med hundarna direkt när jag kom hem. Kände att de behövde mer än jag kunde ge dem just då. Nu har jag kommit upp i 50%, jobbar 9-15 , fyra dagar i veckan. Kommer att vara ledig på onsdagar om inget annat bestämts.
Nu kom den stora förändringen för mina pojkar, de fick börja följa med till jobbet! De har fått en egen box där de har en varsin fotölj. Jax är väldigt lugn i boxen och det är skönt. Algot är också lugn tills han hör mig!! Då piper han lite men inget mer än så! Så nu ser deras dagar ut såhär:
- Innan jobbet hittar vi på någon aktivitet. (Imorgon blir det bus för Jax och lite lunkande lös för Algot)
- Kissas innan jobbet.
- Vila i boxen
- Kl 10, kortare promenad. De får göra sina behov, ibland tränar vi i hagen.
- De får mat vid 11.
- Min lunchrast så tar vi längre promenad, träning eller lite bus (jag överanstränger inte Algot, när jag skriver bus så får Algot ta bollen på 1-2 metershåll medan Jax får springa).
De är ute till 12 ungefär sen får de vila i boxen och sen slutar jag 15.
Det känns väldigt bra och jag kan känna ett lugn efter jobbet, vi har alla varit aktiva! Är stolt över mina killar som tagit denna ändring såå bra!
Gammal bild som ni ser :)
Jag är inte bara stolt över dem utan också över MIG!! Att jag inte gett upp även om jag mått dåligt, att jag har kommit så långt under denna tid. Jag har mycket kvar och kommer aldrig bli helt kvitt den psykiskaohälsan, min diabetes eller mage, MEN jag kommer heller inte ge upp!!!
Prideparad!
DAgen började inte så bra, ont i magen och allmänt deppig. Jag la mig en stund och tog mig i kragen och gjorde mig iordning. Letade efter lite kläder till mig, hundarnas va redan färdiga! Jag och Malin åkte ner och köpte flaggor till hundarna i fredags så fixade dem på kväll. Jax fick en större flagga och Algot två mindre :)
Jag och mina fina pojkar!
Tyvärr så smällde det ballonger i början och Algot reagerade inte bra. Han blev väldigt orolig och ville upp i famnen men det fick han inte. Jax däremot reagerade inte alls och tyckte mer att allt va roligt och han ville hälsa på alla! Så han hoppade runt lite och va taggad. Det va många som kom fram och fotade hundarna blandannat NWT och VF. Det va roligt ! Hittat lite bilder på oss på nätet :)
Anna och Maria från Hundliv tog en massa kort, snodde några av dem ;P Tack <3
I paraden!
Mina pojkar <3
Jag är väldigt stolt över dem, Algot som tog sig igenom rädslan och vi genomförde hela promenaden. Märktes när han inte va lika rädd längre eftersom han ville skälla på hundar som vi mötte! Jax va glad och hade roligt, detta va hans grej. Det va ca 4000 personer i paraden i Kalrstad igår, häftigt!
Glad och lycklig som alltid!
Godis matte?
När paraden va slut gick vi så att hundarna fick svalka sig, det va poppis! Tog av dem alla flaggor och vilade en stund. Efter det så körde jag några trick med dem med all störning, de va super duktiga!!
Det va roligt att vara en del av denna viktiga parad!
Underbar helg!
Helgen har verkligen varit jätte bra! Dock har jag inte träffat Erik så mycket, alltid trist men så är det ibland :/ Han har varit på hockey mycket under helgen de tider jag varit hemma. I lördags mötte jag Erika, Helene, Malin och Therese för att laga tacos tillsammans. Va Helene som drog ihop detta, super kul!!
Efter maten åkte vi till Nöjesfabriken och spelade bowling. Det gör jag verkligen för sällan! När vi hade spelat färdigt gick vi till Brasseriet för att ta några drinkar, både med och utan alkohol. Jag slog på stort och beställde bubbelvatten, is OCH LIME!! det ni ;P
Therese och Helene!
Erika och Malin!
När vi va nöjda så gick vi till museeparken, blev pokemon letande för H och M. Vi andra fann barnet i oss och lekte i lekparken. Fanns massa roligt! En rolig och trevlig kväll!!!
På söndagen kom Ewe och hämtade mig, så drog vi till Oxhälja. Är alltid roligt att åka dit eftersom vi bodde där i 3 år. Vi gick förbi våra lägenheter i slutet av dagen :)
Där bodde vi , kändes som en annan livstid! Åren går verkligen fort, tiderna ändras!
Det va lugnt och skönt på marknaden, vi kommer nog att åka på söndagar från och med nu. Det va jätte mysigt att gå bara vi två :) Jag köpte strumpor till Erik och lite nougat till mig såklart ;P Hittade även ett par super snygga mjukisbyxor med en hund på där det stod bodyguard. Blev jätte nöjd!
Kärlek <3
Det va en jätte bra helg med underbara människor!!
Hur man förändras
Vi pratade om det igår, hur man förändras, utvecklas och faller tillbaka. Jag har sedan tonåren haft problematik med psyket men det blev värre med åren.
Jag försöker minnas vem jag var innan jag föll ner i mörkret. Jag läser på bloggen, ser tillbaka och ser stora skillnader. Jag gjorde så mycket och hade en annan energi. När jag mådde som sämst fanns inte Malin kvar.. va som någon slet ut den jag var för att ersätta det med ett skal. Ville inget, orkade inget och drog mig undan i min egen bubbla. Fanns vänner som under denna tiden sakta men säkert försvann, jag kunde inte finnas där som förr och då va jag inte lika viktig. De som stannade finns kvar än idag och jag älskar dem!! Skulle gå igenom eld för dem!!
När jag va som sämst gick jag hos en kurator, hon sa att hon inte kunde hjälpa mig mer och att jag behövde en annan typ av vård. Jag vet idag att Psykakuten inte ger långvarig hjälp men det va dit jag ringde när jag behövde hjälp som mest. Det samtalet knäckte mig, jag orkade inte kriga eller bry mig längre.
Viktiga delen av samtalet:
- Vill du ta livet av dig?
- Nej men jag vet inte hur jag ska orka leva. (Jag)
- Då får du höra av dig när du vill ta livet av dig.
Är det så det ska vara? Säger inte att alla är såna men det gjorde så ont, hela jag va i panik och jag slogs ner totalt. Jag har tur som har familj som stöttar mig. De kunde kriga för mig och tillslut hamnade jag på Allmänpsyk. Där fick jag träffa en sköterska, göra tester, fylla i papper och få mediciner. Jag fick mot depression, ångest och sömnen. Fick också papper om ADHD som också knäckte mig.. Jag kunde väl inte ha det ??? Jag är inte impulsiv, inte överaktiv osv. Dock läste jag om nyare forskning som handlade om ADHD inriktat mot kvinnor vilket stämde väldigt bra. Vet fortfarande inte om jag har ADHD men äter mediciner för det. Som en sköterska sa:
" All den rastlösheten, oron, aktiva delen behöver inte märkas på utsidan"
I mitt huvud går det alltid mycket tankar.. rörigt och jävligt. Arbetar med det varje dag. Mer om det någon annangång.
Som jag började skriva.. jag tappade mig själv, började äta massa tabletter och va mycket förvirrad. Idag vet jag inte riktigt vem jag är.. Jag saknar den gamla Malin satidigt som jag inte kan relatera till henne längre.. Va sålängesedan.. Jag äter tabletter för att stabilisera humöret, så att jag inte sjunker alltför djupt men heller inte alltför högt. De fungerar bra men många gånger har jag svårt att känna lyckan, glädjen och att vara allmänt positiv. De har gjort mig gott men samtidigt tagit ifrån mig delar av mig själv. Men jag fungerade inte som människa utan dem.. Så vad finns det att välja på?
Finns så mycket att skriva men just nu tog orken slut. Jag vill att ni ska lyssna på en låt.. lyssna på texten.. Den stämde in på olika sätt.
Tänk på att ALLA människor har sina problem, sin ryggsäck, döm inte !!
<3
Algot!
Förra veckan va vi hos Veterinären jag och Algot. Han hatar ju att vara där men han va faktiskt lugnare denna gång. Vi hade samma veterinär som alltid, tycker att det är bra! Hon känner Algot och vet hur han är. Hon kände igenom honom och han har fortfarande ont i ländryggen men han är mjukare och det kändes bättre! Vid låren har han spänningar, nästan som knutar precis som människor kan få i ryggen. Där ska jag massera honom efter promenaderna. Han tycker inte om det men jag är jätte försiktig!
Sen tog vi blodprov på honom för att se hur hans dåliga värden ligger. Han har fortfarande dåliga värden men de klättrar lååångsamt uppåt iallafall! Så blir nya blodprov om 2 månader igen. Jag vill så gärna att han ska vara frisk, men vi kommer dit även om det tagit tid och kommer bli en lång resa i framtiden.
Han har för låga värden av Proteiner, fosfor och Albumin. De andra värdena ser bra ut iallafall!
Min lilla prins!! <3
