En dikt om 15 oktober 2007

Detta skrev jag bara någon dag efter att jag lagts in på sjukhuset, satt och kollade i mina dikt böcker och hittade denna igen, minns som om det var igår precis hur jag tänkte och kände, kan fortfarande känna så ibland. 



-----Livet rinner på, rusar fram---
---en förändring, paniken är ett faktum---
---orden strömmar runt, allt rör---
---sig så stilla, så tyst...---
-----Är det verkligen sant?-----


Du var hela tiden stark när jag var som svagast, hur hade det varit utan dig? 
Det vågar jag inte ens tänka på.... min ängel <3 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0