lillirose

Detta skrev jag 15/11 2005 , den handlar väl mest om mina problem att öppna mig riktigt djup om mina problem. Jag är en exemplarisk lyssnare, ni som känner mig hoppas jag håller med ? Men att öppna mig är lite svårare, jag stänger oftast in mina känslor för jag vill inte tynga andra med dem eller så kommer tankarna Mina problem är inget att bry sig om. Jag har lärt mig mycket nu sen 2005 , jag är fortfarande svår, vet nog många också, ibland får man dra ur mig vad det är. Speciellt Erik som träffar mig varje dag, när det väl kommer ut så gråter jag o hämmat. Beror nog på att jag stöter bort saker hela tiden tillslut fungerar ju inte det. Poängen jag vill ha fram är att det är viktigt att öppna sig för personer som står än nära, de där riktiga vännerna som finns där i alla väder! Eller för sina föräldrar eller liknande, annars rinner bägaren över och man mår ännu sämre. Alla har ju sina dåliga dagar då allt är förjävligt, av olika orsaker. Så det är inget lyckligt slut för mig längre att stötta bort andra och gå in i sig själv! 

Hoppas ni pratar ut om era problem och bearbetar dem, blir så mycket lättare i längden. Sen beror det ju på vad det är för problem men oftast är det bättre att bli tröstad av någon annan än endast sig själv ! 

(bodypainting)