Diabetes, någon mer som känner såhär?

Sitter och läser i min diabetes bok, den boken som har varit min trygghet sen jag fick denna kroniska sjukdom eftersom jag inte fått den hjälp jag har behövt av vården. Jag hoppas att det kommer att fortsätta vara bättre nu när jag flyttats till Karlstad. Boken är skriven av Ragnar Hanås och den handlar om typ 1 diabetes. Några rader ur den boken som jag fastnade för:

i en undersökning fann man att personer med högre hba1c angav sämre livskvalite och hade mer ängslan och depression. Dessa resultat antyder att man mår bättre med ett bättre Hba1c. Men man kan också vända på dem och säga att det är lättare att uppnå ett lägre hba1c när man mår bra. En undersökning visade att stress ger högre hba1c men bara hos personer som hanterar stressen på ett ineffektivt sätt. Som exempel på ineffektiva sätt stress angavs ilska, otålighet och ängslan. I en sammanställning av 24 studier fann man ett samband mellan depression och högre hba1c. Detta är dock svårt att säga om depressionen orsakar ett högre hba1c eller tvärtom. Det finns en del data som tyder på att behandling med antidepressiv medicinering kan sänka hba1c.

Inlärd hjälplöshet är ett fenomen som kan uppstå när man känner att man inte kan kontrollera en situation och när orsaken till detta är orealistiska förväntningar på vad man kan åstadkomma i praktiken snarare än bristande förmåga hos individen. Ett exempel är när man följer alla råd man fått av diabetesmottagningen och blodsockret ändå svänger alldeles för mycket. Man lär sig då att det inte går att påverka blodsockret och slutar efter en tid att försöka. Felet är då att man har orealistiska förväntningar, dvs tror att man kan åstadkomma en jämn blodsockernivå bara man anstränger sig tillräckligt. Detta har också kallats för "diabetisk utbrändhet".
Realistiska förväntningar är istället att blodsockret alltid kommer att svänga en hel del och att det i praktiken är omöjligt att undvika att man så gott som varje dag har blodsocker över 10 vid något tillfälle. Det kan också vara realistiskt att uppnå ett lägre medelblodsocker över dygnet utan att öka antalet besvätliga känningar. Andra mer långsiktiga förväntningar och mål kan vara att
klara skola eller arbete utan att störas av sin diabetes.





Ibland kan saker som lillen här göra att jag känner mig trygg (giraffen)



Vet inte varför det känns tugnt igen , kanske för att jag blir påmind varje dag om att jag inte kan vara eller göra som alla andra än för jag har inte hittat kontrollen över min kropp, inte heller över diabetesen... Jag är trött på att oroa mig, trött på att ta alla jävla sprutor, trött på att tänka på hur jag måste lägga upp min dag för att inte må dåligt, trött på sena luncher , trött på illamående på morgonen, trött på att vara skakis , jag är helt enkelt bara trött på det.....



Kommentarer
Postat av: Madde

Vännen då :( tänker på dig. KRAM

2009-02-06 @ 21:32:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0